thenameissofia

Men ibland kommer allt tillbaka. Alla otroliga skratt, under en sånkort tid hann jag falla en miljon gånger, jag tappade bort mig själv när du försvann.

Andas, in, ut, håll inte andan, se dig själv, se andra, se mig.
Var inte rädd för det du inte kan se, jag gömmer inget för dig, jag vill hålla i dig, jag vill hålla om dig.
Jag vill se dig växa med mig, se dig andas in i mina lungor där luften kommer stanna föralltid. 

Idag var det skolan, Onsdagar känns verkligen som om de aldrid kommer ta slut. Det kommer de ju antagligen inte heller, men jag menade inte så.
De är så sjukt långa. Först går man i skolan och man har inte så många lektioner, men de är så långa.
Sen så ska man hem, och d¨är man hemma så tidigt att det känns som om man inte har något att göra, man väntar liksom på att man ska få sova typ. Sitter och dör vid datorn eller liknande. Sover lite kanske, vilket gör att man inte sover på kvällen.
Men nu ska jag sluta skriva massa strunt och plugga franska. Sen ska jag kolla på film, sen ska jag sova, jag måste vara utvilad imorgon, för då skriver jag nationella prov uppsats i svenska.

Peace SofiA