thenameissofia

Jag låg nyss i badet en sväng, hade så tråkigt, låg kanske max 20 min, det var inte så himla kul det heller. Jag längtar hem.. Speciellt efter min Linnea och fotbollsträningen som jag kommer missa den andra denna vecka nu. Kanske är bra kanske är dåligt...

I alla fall nu när jag låg i badet låg jag och tänkte... Det droppade sådär irriterande från kranen för att man inte riktigt stängt av den ni vet..? Jag försökte stänga av den men det gick inte, o då kom jag o tänka på att man vänta för mycket i livet, alla väntar på olika saker, döden, vänskap, kärlek, vad som kommer sen? Eller på något som man inte vet, eller något man vet att man inte kan få?
Som nu, en helt konkret grej, att vattnet ska sluta droppa, det kanske skulle gå, men man väntar liksom på att det ska gå bara för att man vrirder på kranen, men det gör det inte. Man väntar liksom på ingenting, efter som att jag var så väl medveten om att det kommer inte sluta droppa, ändå vätade jag på det.
Jag har väntat nu, jag har väntat så länge på att det jag vet inte kommer hända ska hända. Men, vi homosapien, den som vet.. Jag har gått o väntat nu, dt har gått flera veckor o jag har vänatat, och det har dröjt för att man ska komma över något man väntar på? Helt idiotiskt, eller kanske bara mänskligt? Eller så är det bara jag som väntar, på ingenting