Jag är rädd
Jag är rädd,
för om 155 dagar står jag där med min klass, vi står utan för kyrkan och har gått ur grundskolan.
Vi kommer kramas och endel kommer man krama för sista gången, endel kommer man se första dagen på sommarlovet. Men det skrämmer mig, att jag ska klara mig utan de underbara personerna i min klass, de jag faktist tycker om så mycket, som jag kommer sakna, för efter den 11/6 går vi på ett sommar lov. Sedan så ska vi ge oss ut i livet och splittras.
Endel blir kvar i Kristinehamn, endel kommer flytta, endel kommer jag aldrig mer i hela mitt liv se.
Vi har 155 dagar på oss att jobba och slita för slutbetygen i nian och sen, vad kommer sen? Tre nya år i skolan, med nya personer att lära känna och nya vänner, ett nytt äventy.. det är vad jag skulle kalla livet ett äventyr.
Jag vet att det kommer gå bra för oss, och att den dagen som vi står där, seplar det ingen roll vilket väder det är, för vi kommer vara glada och kaske kommer vi gråta? Kanske kommer vi inte kramas utan, ändå ha det sista hejdå;et? Kanske kommer vi skrika av sorg eller av glädje? Kanske kommer vi vara tysta och tankspridda? Kankse, kanske inte...
Slänger upp några bilder nu fårn förra året, vi var glada, men blöta...:)
Peace SofiA
