Du är ett glas hus och jag är en sten, men det är du som ser genom mig.

Sitter mins och drömmer mig tillbaka till Lars Winnerbäck, i karlstad, med linnea. Det var rätt fint. Jag blir helt tokig när jag tänker på det. Tokig av lyckan. Hur otroligt fint det var. Se honom stå där, bara vara så där bra och otroligt fin. tack lars. Jag vill stå där längstfram, ropa ditt namn sjunga med i dina texter och bara le, vara lycklig och känna hur pulsen bara slår o slår, och göra så mitt liv bara är lite längre, för de fina timmarna jag var där på sandgrund.
lars, lars, fina lars, ikväll ska jag sova till din ljuva stämma.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0