Words of gold

Vilken otrolig lycka det finns ibland, att se alla de, min fina släkt le, precis som jag fick göra i fredags då min bror tog studenten och alla bara log. Med och för Simon som inte förtjänade annat! Men också lite för sig själva, och för resten av de som stog där. Det fanns liksom ingen sorg.
Det är rätt fint det där, att kunna le, att det står hundratals människor på en och samma skolgård, gråter av lycka, skriker av lycka, skrattar av lycka, hurrar av lycka. Det finns en sån härlig känsla i luften.
När jag stog där och simon kom. Han borde nog ha kramp i käkarna, men det spelar ingen roll. För det är rätt häftigt. Hur L Y C K A kan spridas så bland människor.

du är föralltid värld det bästa, min bror.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0